Kategoriarkiv: På resande fot

8 december. Att längta tillbaka

Sitter här framför datorn och donar lite.
Barfi spelas på spotifylistan och magen får ett liten snörp.
Idag är det ETT ÅR sen vi kom hem från Indien. Jag fattar ingenting? Hur gick tiden så fort?

Jag kommer nog aldrig glömma känslan av att landa i Sverige, sitta i bilen och åka genom ett mörkt vinterlandskap hem till den röda villan. Knappt möta en endaste bil på vägen, höra svenska på radion och ha massa tjocka vinterkläder och filt på men ändå frysa. Jag har aldrig varit med om en större kontrast? Hur man lämnade en färgglad värld där svett tillhörde vardagen, där gatorna luktade en blandning av sopor och indiska grytor, där man aldrig var helt ensam om man inte var inne på toaletten. Så kom man hem till en värld som såg precis likadan ut som när man lämnade den. Där största skillnaden var att någon kanske bytt jobb, ändrat frisyr eller målat om väggarna i köket. Jag såg säkert också likadan ut på utsidan, bara en lite brunare nyans på näsan. Men insidan var sig verkligen inte lik. Att åka till Indien har varit mitt bästa beslut någonsin. Visst, jag har aldrig varit så rädd och osäker förut (trots fantastiskt ressällskap där jag fick agera superwoman) men framförallt har jag aldrig varit med om så mycket glädje, tokigheter, spontanitet och fina människor.  Att få möta en verklighet som är så långt från denna vi lever i, att få möta människor som endast äger en ko och en höna men ändå är så nöjda. Skrattande barn som älskar att gå i skolan, som ropade ”didi” efter oss när vi kom till slumområdet och som smyckade våra pannor med klisterprickar. Allt det här känns så avlägset fast samtidigt så nära. Vi fick se så mycket som jag aldrig kommer glömma. Jag måste tillbaka. Få sjunga med gospelkören, krama om alla barn och åka motorcykel med pastorerna. Saknar till och med de små kackerlackskompisarna i köket.

DSC_2376-001 DSC_0874

Annonser

10 juli. No worries, no stress.

Här kan man va och just nu skulle jag göra allt i hela världen för att få vara där igen. På en lugn beach i Goa, med fräkniga kinder och trassligt hår. Där en inte behöver tänka på allt som sker och istället får leva indian style, utan klocka och med spontaniteten alltid redo. Jo tack, gärna.

DSC_2085

9 juni. All I need is you

Solen gick i moln och jag gick in för att göra evighetsgörat – redigera bilder.
Mitt bland alla fina indiska ungar kom jag på att jag har ju inte länkat fimen som jag och Sofia använt på alla våra hundra redovisningar vi har gjort om Indien.
Om ni vill veta vad vi faktiskt gjorde, vad vi har sett och vilka fina barn vi har mött under våra rundresor – se på den. 
Så här 6 månader efter hemkomst (ja, helt galet!) gör den mig fortfarande lika tårögd varje gång våra slumskolebarn visas.  Det är liksom svårt att begripa att man var där.


Vid 2.49 ser ni den busige Snorpojken Jurach.  Den busiga killen stal verkligen mitt hjärta med sina tokiga upptåg. Han slängde sig i famnen på mig och bara skrattade. Åh jag minns när jag kallade honom crazy boy en gång och han blev helt knäpp och lycklig, sen sprang han runt i det lilla klassrummet och ropade ”crazy boy! crazy boy! crazy boy!” Nästa gång jag åker till Indien tar jag med honom hem.

9 maj. Ett kärt reunion.

Igår var det dags för det sista musikcaféet här på Svf. En väldigt fin tillställning blev det även om det var lite kämpigt att komma dit. Idag har jag haft en riktig dagen efter. Att en konsert kan suga musten ur en så totalt?! Jag som stannade på skolan för att öva i helgen har än så länge varit noll minuter i ett övningsrum. Men jag har å andra sidan umgåtts mycket med det fina besöket som jag och Sofia har haft. Tittat på getter i stadsparken och ätit glass under en persienn medan regnet sköljde ner.

De som har varit här var  Emma och Simon som tillsammans med mig, Sofia och Akshay bildade en liten familj i Recource Centre, Pune, Indien. Vi räknade ut att det är 5 månader sen jag och Sofia kom hem från Indialand nu och sist vi såg Simma var på en strand i soliga Goa. Lite miljöombyte men det funkade ypperligt att träffas även här i Svea.
Det bästa var att äta frukost så som bara vi kan och snacka massa Indien-tokigheter (tjena vad vi har varit med om mycket under vår höst i detta knasiga land). Man blev ganska taggad på att åka tillbaka. Dels blev man sugen på indisk mat, så gissa vad jag och Sofia käkat ikväll?

Nu har det slutat regna och Jönköping visar sig från sin bästa sida i ett vackert skymningsljus. Fönstret står på glänt, fåglarna kvittrar och det luktar sommar. Jag gillar detta starkt! Nästan så jag vill vandra upp till Studiegården, packa upp fiolen, öppna fönstret och kompa fåglarna lite. Heja!

Några Indienpics: 

DSC_1732palolem mm 755

19 April. Hallelujah

HEMMA. Nerbäddad i sängen, trött efter en intensiv vecka i Israel/Palestina och trött efter en första dag i skolan där det var pang på rödbetan igen. Ingen ro och ingen vila, men ändå väldigt nöjd med livet.

Som alla säkert förstått så har resan varit helt fantastiskt! Det har varit sommarvärme och långklänningar varje dag. Det har varit frustrerande och spännande möten med de människor som lever i en obegriplig konflikt. Det har varit gamla gränder och oerhört vackra vyer över städer och öken. Jerusalem, Bethlehem, Jeriko, Haifa. You name en plats som nämns i bibeln och vi har (säkert) varit där. Klagomuren, födelsekyrkan, olivberget. Falafel, hummus och arabisk cola.  Kameran har gått varm och än så länge har jag inte orkat titta igenom alla bilderna för det är en del kan jag lova.  Men några stycken måste jag bara bjuda på innan jag släcker lampan. Helt amazing ställe. 

DSC_3714
Klagomuren i gamla stan, Jerusalem.
DSC_3614
Alltid lika gott.
DSC_4066 DSC_0004
Utsikten från ett tak i Ibelin och ett gruppfoto såklart.
DSC_3865
Med friska fläktar och Jordandalen i sikte.
DSC_3687
Som att åka till en annan tidsepok när man gick igenom de judiska kvarteren i Jerusalem.

Det kommer fler bilder och lite mer tankar om allt en annan dag. Måste liksom skriva av mig tror jag. När jag tänker efter… JA, jag vill åka tillbaka! 
Godnatt!

9 april. Here we come, Inshallah!

Packat och klart. En tung, överfylld väska med långklänningar, sandaler, körpärm, skivor, necessärer. 16,3 kilo. Allt man behöver när man är en vecka i landet långt borta. Heliga landet. Känns mäktigt att få åka dit, de som har känt mig ett tag vet att det länge stått högt på min att-göra-i-livet-lista. Alla dessa platser jag har läst om, hört talas om. Sjukt taggad är jag, sjukt taggade är resten av det resfebersjuka gänget på musiklinjen. Vem vet, jag kanske har köpt en DAT-biljett (Dit-aldrig-tillbaka). Inshallah! 

En vecka går fort så det ska njutas. Av värme, möten, falafel, hummus, konserter och dagar med världsbäst folk. Bussen till Arlanda går om 45 minuter och sen tjingtjong. Israel/Palestina. HERE WE COME!

Framförallt: YOLO!
Hejdå!

DSC_2265
(lite mindre porrgospel och lite mer påklätt dock)

24 mars. Bättre sent än aldrig – Finlandsboom!

Vi var ju faktiskt i grannlandet och kollade på musikal för över en månad sen. Åkte färja, sjöng karaoke och hade fotosessions i de smala korridorerna. Sen gick vi på stan, shoppade oss utmattade och åt många mackor på fik. Och hela tiden gick kameran varm och alla de fina vännerna fastnade på bild. Bra grej det där, att åka till Finland och kolla på Kristna från Duvemåla. Borde hända oftare! 

.DSC_2829DSC_2843DSC_2849DSC_2875DSC_2878DSC_2890DSC_2898DSC_2905DSC_2913DSC_2917

5 mars. I had a dream

Hade sån sjukt bra dröm i natt. Jag var i Indien en sväng och Indien var här, i furugårdsbacken och hallen utanför mitt rum. Drömmen var så bra att jag inte ville gå upp utan det blev att drömma vidare tills tiofikat (hade faktiskt inga lektioner förrän efter det).

Så idag har jag vandrat omkring på skolan med en fin känsla i magen. Man kan säga att jag har fått men för livet men på ett bra sätt. Sofia är tacksam för att hon slipper sova i gästrum hos någon hon inte känner. Jag kan till och med sakna det så länge det inte är mitt i ingenstans och en massa möss som springer omkring på golvet. Mest önskar jag att jag fick somna till tjutande trafik och visslande nattvakts-vakter. Möta kossor på gatorna (för de finns och är ingen frukt) och vara omringad av alla gosiga barn och vackra färger överallt hela tiden. 

Nu släcker jag lampan och hoppas på minst en lika fin dröm i natt.

DSC_1963DSC_1940 DSC_0875DSC_1172DSC_0703

 

2 januari. Elephanta Island

Hittade lite bilder från Elephanta Island, en timmes båtfärd plus tuffande i tåg från Bombay.
Det fanns inga elefanter, besvikelse fast det visste vi om. Däremot fanns det gott om coola hinduiska gudar i sten och apor som lunkade runt, åt majs och gjorde barnförbjudna grejer mitt framför alla turister…

Jag hittade denna sköna bild. År 2012 bästa kanske?
DSC_0492
hahahaha!
DSC_0508
Vi köpte majs och blev förföljda av spinkiga getter som tyckte att de fick äta upp vår mat. DSC_0488
Sofia hittade en spegel… ti hi DSC_0375 DSC_0311
Indierna fick betala 1 krona för att gå in på området. Vi utlänningar fick betala 30 kronor…

DSC_0308
Snygging.
DSC_0455
Hjärtträd såg man lite överallt i Indien. Mysigt.

saknad.

Sukriya!

Jag mår sådär oförskämt bra ikväll.  Är helt enkelt väldigt väldigt nöjd med livet och väldigt väldigt nöjd att jag tog chansen att åka hit.

Ikväll har vi haft hejdåfika med kyrkans youth group.  Av 65 chokladbollar fanns det bara 8 kvar efteråt och popcorn låg på hela golvet. På en väldig liten golvyta satt vi, 25 stycken vänner, skrattade så magarna värkte och lekte ”4 man i soffan”.  Klockan gick för fort och helt plötsligt stod vi där i dörröppningen och vinkade hejdå.
Varma handslag och fler kramar än vi har fått på 3 månader (indier är inte så kärvänliga  i vanliga fall), och kommentarer som  gjorde oss så glada. De sa att de kommer sakna oss och faktiskt så tror jag på det. För jag kommer ju sakna dem.

Efter det har det packats. Och packats. Vi har organiserat presenter och skrivit schema. De två sista dagarna i Pune är planerade i klockslag. Vi får se hur det går eftersom tiden inte är Indiens starka sida. Till och med vi är väldigt bra på ”indian time” nu. Exempelvis har klockan slagit sovdags för längesen.  Det är dags att somna till all rörelse utanför huset. Tutande tåg och brummande bilar. Skällande hundar och visslande portvakter. Som vår egna lilla godnattvisa.

Så att jag kommer på mig själv med att sitta och le är inte så konstigt.
Godnatt

En långt inlägg om ingenting och om Indien.

Hej min kära blogg! Jag bara kände mig tvungen att skriva lite här, i min egna bloggis. Saknar att skriva av mig även om vi har en indisk blogg och jag skriver dagbok varje kväll.

Idag har vi varit hemifrån i 3 veckor. Det är en femtedel av tiden. När man tänker i femtedelar så går tiden helt galet fort. Tiden går faktiskt ganska fort även om det är segt just nu. När man planerade att åka till Indien tänkte man kanske inte på att man skulle sitta med massa skoluppgifter halva dagarna. Men varför skulle vi annars ta med oss alla dessa feta indienböcker hemifrån om vi inte skulle studera dom noggrant? Det går dock ganska fint till en spotifylista med Håkan Hellström, Mando Diao.

Indien alltså. Det är ett mycket märkligt land men ändå väldigt fint.  Jag tycker mer och mer om det för varje dag. Det är ett land man måste lära känna för att kunna uppskatta det som mest. Det bästa är nästan att åka rickshaw om kvällarna, det är så himla mysigt även om alla tutar så man får tinnitus. Jag och Sofia är fortfarande vänner, vi bråkar inte och tjaffsar inte. Vår rumskompis tycker nog att vi är knäppa i huvudet för… det är vi ju.  Han lär oss förresten en sång på hindi som vi ska sjunga i kyrkan om en månad. Det är svårt, ett helt omöjligt språk men det ska vi nog fixa.

Saker jag saknar hemma, förutom människor, är min fiol och ett riktigt piano med pedaler och fler oktaver än 3. Jag saknar att sjunga i kör och jag saknar att äta sallad. Ni vet en god, fräsch sallad där man inte behöver vara rädd för farliga bakterier och djur.  Jag saknar att äta fisk och kommer inte vilja äta ris på ett år eftersom jag efter 3 veckor redan känner mig lite småtrött på det. Vi har redan hängt på pizzahut 3 gånger, de har asgoda pastarätter där. Vi tycker det apbilligt även om det är ett lite dyrare ställe. Vi två kan äta god pasta och lyxiga efterrätter för 40 kronor tillsammans.  Den indiska maten är ännu billgare. En gång var vi 5 pers och betalade typ 40 svenska kronor. Helt galet.

Vi var och vaxade benen här om dagen. Det kostade oss 20 kronor. Vadå overprize i sverige?!

Nu kom Sofia med popcorn. Vi är inte så nyttiga här. Blir varken snygga eller bruna. Jag längtar lite tills veckan i Goa!

Hur mår ni hemma?
Puss och hej, leverpastej!

31 maj. Varning för blond brun brud

Jag känner lite såhär va. Tänk om man var en kräfta, satt på ett schysst ställe i Turkland med en moskito eller en kall Efes i handen och hade världens blondaste svall på huvet.
Inte ihopkurad under en filt i kalla kalla sverige med en kopp te, nackont och greys anatomy.
Visserligen inget fel med  greys. Jag klagar inte.. inte alls.. bara fryrryrryyyser


who’s that girl? nanananana
förlåt för 4 för många egobilder.

17 maj. The Vow.

Igår var vi på bio och såg ”Älska mig igen”. En typisk amerikansk romantiskt drama där tjejen tappar minnet och hennes man måste få henne att älska honom igen. Den var helt okej men det bästa var att den utspelade sig i Chicago. När filmen började var det en tjej som asgarvade och alla suckade åt henne, tänkte att vilken jobbig publik.. men sen kom första scenen och de gick ut ur samma konserthus där vi hade letat musikalbiljetter, för att sedan vandra lite under loppen och stora bilder på alla skyskraporna och det var vi som blev den jobbiga publiken. Man fattar inte riktigt att vi var där för några veckor sen! Det var så häftigt. Jag kommer vilja se den filmen igen av bara den anledningen, Chicago var så himla nära! Channing Tatum stod under bönan och hallåå där stod jag för några veckor sen. På samma mark.

Ja, det var GRYMT!
Nu ska jag gå till Emelie och Sofia för att äta frulle. Have a nice day! Framförallt norrmännen då!

4 maj. Sleep Sleep Sleep

Rensar bilder från USA, placerar de i olika mappar varav en heter ”fejjan”. Jag är nog redo att lägga upp imorgon. Imorgon. Borde sova nu, borde vända tillbaka dygnet men jag vill liksom inte. Vem bryr sig om borde när man inte vill?

Fast nu ska jag verkligen sova… Kanske…

4 Maj. Blondes have more fun

Jag vill bara skicka alla mina lyckohälsningar till min superduperfina Linapina som imorgon öppnar sitt café i Horn. Skulle gärna kommit för att provsmaka en bit kaka men då det inte passar imorgon lovar jag att göra det i sommar istället.
Finispenislinis. Hoppas allt går bra!!!!!


Bilden är tagen i Italien för nästan exakt ett år sedan. Jag blir alltid så glad när jag ser den. Kräftröda och glada gick vi mot vårt hotell efter körtävlingsvinsten när två italienare stoppade oss och var så random att Helena ville ta en bild..  Jag minns knappt varför men den är alltid lika kul! (så kul var det att berätta det).

Med det säger jag hej hopp. Ska bli kul att träffa Linköpingsgoastetöser imorgon. Oui! (Och att vi kommer sakna Lina)