Månadsarkiv: januari 2013

29 Januari. Ni vet andra världskriget?

Idag har det varit en väldigt spännande dag. Idag har vi nämligen haft besök på skolan av en av de överlevande från Auschwitz. Emerich Roth är idag 88 år och turnerar skolor runt för att berätta hans livshistoria. Jag tänkte också berätta den för er, för ni kanske inte har varit på någon av de 1600 skolorna han har haft föreläsning på? Och det är sjukt spännande, gripande och framförallt viktig historia som inte får glömmas bort. 

Emmerich visade en dokumentärfilm där han berättade om hur det var under andra världskriget. Hur han växte upp i en judisk familj i Ungern och hur familjen lurades från deras hem för att åka på arbetsläger. Hur de blev placerade i ett led för männen och ett led för kvinnorna och hur han kände på sig att han aldrig skulle få se sina 4 yngre systrar igen.  Han berättade hur han tillsammans med för många än vad det fick plats med blev instängda i tåg utan mat och utan vatten i flera veckor. Han berättade om hur han stöttade sin gamle far för att soldaterna inte skulle se hur han haltade och också skjuta honom. För det gjorde soldaterna, mitt framför ögonen på de andra. Han berättade om hur han fick kliva över kroppar för att komma till latrinen. Kroppar överallt. Sen berättade han om hur det blev fred och att det kom ryska trupper till lägret. Han tog mod till sig och frågade om han fick följa med, ut från lägret vilket blev hans räddning eftersom efter det dog de flesta som var kvar av tyfus. Ryssarna tog hand om honom, gav honom mer mat än vad han tålde efter att ha levt i svält för länge. Han blev inlagd på sjukhus, då var han 20 år och med endast 34 kilo på kroppen. Han kände inga överlevande, hans hem i Ungern var förstört och när har fick massa sjukdomar som bara ökade sorgen ville han ge upp. Vad fanns det mer att leva för? Då kom brevet. Hans syster har överlevt och hon befinner sig i Sverige. Helt plötsligt fick han styrkan igen, brottade ner sjukdomarna, åkte till Sverige, började tala svenska, skaffade sig en familj, blev socionom och började hjälpa kriminella ungdomar. Som han sa, genom att hjälpa andra bearbetade han även det han hade varit med om.
72-3220

Så hemskt och så gripande. Filmen var så otäck och jag gömde mig ofta i halsduken, ville inte, tordes inte att se bilderna på alla magra döda kroppar. Tårarna var så nära och det var så psykiskt påfrestande. Att veta att det han berättade om har hänt på riktigt. Och att vi är den sista generationen som kommer få höra om det av en överlevande. Sen ligger det i våra händer, vi måste berätta för nästkommande generationer vad som egentligen hände för att historien inte ska upprepa sig igen. För det finns de som nekar händelserna inne på koncentrationslägren.

Helt enkelt. Sjukt intressann föreläsning. Snacka om inspirerande 88-åring den där Emerich Roth.

24 januari. Walking in a winter wonderland

Friluftsdag idag. Har spelat bowling (”bauling”) och har ont i min handled. Så det kommer bli kul med orkesterförening ikväll och att spela fiol med onda armen, thumbs up! Förutom baulingen, som jag förresten förlorade stenhårt, har jag gått på en fotopromenad genom stadsparken. Klappat på hästarna och pratat med fåren. Fåren som var tjocka och snart ska få små lamm. Mysigt!

DSC_2607 DSC_2615 DSC_2619 DSC_2637
DSC_2636

DSC_2652 DSC_2673 DSC_2702 DSC_2715

 

19 januari. Feel-good picture

302500_10150373128152393_1077099791_n
Hur fina är vi inte? Joel, Ola och jag. Supertrion, vi borde starta ett band. Vi skulle  bli stora och skriva en massa hits.

Aw, love it.

(om kvalitén är lite dålig är det eftersom jag snodde bilden från Hannas facebook. Men vem bryr sig om kvallen när motivet är så fint?)

14 januari. Liten och ynklig

Jag vaknade klockan 3 i natt och sen dess har jag inte sovit en blund. Har dock tillbringat hela dagen i sängen. Tittandes på film, druckit te, läst bok, försökt sova, läst universums alla bloggar, lyssnat på musik, försökt sova. UTTRÅKAD som tusan. Jag brukar ju aldrig bli sjuk?! (utöver sådana där snoriga historier). Det värker i hela kroppen och trappan upp till köket är en utmaning utan dess like. Så stannar här i min säng, rullar tummarna och försöker få tiden att gå. Har som tur är fina vänner. Sofia köpte en cocacola och sen så skakade hon den så den blev avslagen. Så nu dricker jag avslagen cola och hoppas på att min kalla fullt påklädda kropp under täcket inte ska få feber och influensa också.

Just det, på tal om att läsa alla bloggar. Läs detta av Hanapee. Bra skrivet. =)DSC_1787

10 januari. Snowing freezing.

Drog upp rullgardinen i morse och Jönköping var täckt med snö. Och snöat har det gjort hela dagen, det har varit som florsocker på marken och tjocka runda flingor som har fastnat i halsduken och håret. Så himla mysigt,  snöflingorna var så fina och jag bara var tvungen att räcka ut tungan för att smaka på dom…  Som om jag vore 7 år.

Och nu sitter jag på mitt kalla rum. Skulle gå på idrotten men behövde ringa ett samtal, så skippade spökbollen som annars är väldigt kul minus alla skador man får av alla hårda bollar (….) Skulle faktiskt hellre svettats än att frysa på det här kalla rummet.De gamla fönstrena håller inte riktigt vindarna ute och jag undrar om jag verkligen är inomhus? Men försöker tänka på annat än kyla. Lyssnar på svängig folkmusik och äter turkisk peppar. Än så länge har jag inte ringt det där samtalet. Försöker komma över min ringrädsla och har skrivit en lapp med vad jag vill ha sagt. Ogilla ringa främlingar.

Men nu gör jag det. Okej ? Ett två James Bond!

bild

9 januari. How to suceed in business

När man har konsert med tema Broadway och upptäcker massa nya bra musikaler. Gamla musikaler. Då blir man glad.

 

8 Januari. Tänkte skriva kort men misslyckades totalt. VARNING

Det är nästan läskigt vad fort tiden går. Idag var det en månad sen vi kom hem. Samtidigt så känns den här månaden som den längsta månaden någonsin. Från att komma hem från Indien, tre dagar senare gå Luciatåg, fira jul, ha trettondagskonserter och helt ramla in i sina gamla vanor här på Svf.
Jag har flyttat in i rummet jag bodde i förra året. Utsikten är den samma och möbleringen är den samma. Jag umgås med de människorna jag umgicks med innan jag åkte och jag går runt i korridorer som inte har förändrats något alls. Ibland måste jag nypa mig i armen, titta på bilder och filmer. Verkligen säga att ”ja, du var i Indien 4 månader”. Sen blir jag lite sentimental och har svårt att somna eftersom jag bara tänker på alla indiska vänner.  Sen går det en hel dag utan att jag tänker det. Har fullt upp med allt annat, ränner mellan övningsrummen och försöker komma i kapp det jag missat här.

Igår så hade jag och Sofia Indiendag. Det innebar att vi hängde med de två tjejer som just nu sitter i luften på väg till Pune för att ta över efter oss. Vi fick berätta om allt, tipsa om ställen och mat, visa filmer och bilder. Så konstigt att de ska till våra vänner, till våra barn och till våran lägenhet. Jag blir så avundsjuk och längtar helt galet tillbaka. Förutom barnen tänker jag på värmen, trafiken (som ej saknas) och maten. Den goda Korman och Kadiaen på Cream, mums! Sen så saknar jag den glada, skuttande instruktören på Bollywooddansklassen. Ja, jag är så avundsjuk att jag kan klättra på väggarna. Har väl väckt en globetrotter i mig. Är redan efter en månad trött på gråa Sverige. Dumt att klaga. För jag är ändå glad och mår bra. Har kommit in i övandet och filar på fiolen. Har första sånglektionen och första pianolektionen imorgon. Längtar. Tills jag kommer igång med allt. Även om mina stackars fingrar värker av överansträngning nu.


Men för att klaga lite till. Att komma hem innebär även att väcka alla tankar till liv igen. Tankar inför det som ska komma skall. Sökningar. Vad ska jag söka? Sång? Fiol? Vad är det jag vill? Detta eviga tjat om framtiden som gör att jag vill rycka av mig håret. Jag orkar.liksom.inte.tänka.mer.på.det. Det spenderas allt för mycket tankeenergi på det där!!! And it makes me crazy! Nu har jag dessutom fått andra tankar om vad jag vill göra med mitt liv men då måste jag satsa på himla sketans högskoleprov också. Som om jag har tid, lust och energi till det med?
Oroar mig för mycket. Jag gör verkligen det. Behöver lite hjälp på vägen, även om jag vet att det löser sig. Här om dagen slog jag upp ett random bibelord i min bibel. Bibelordet jag fick upp var från Jeremia 31.17. ”Det finns hopp för din framtid”.  Jag fnittrade lite och sa ett amen. Men det är ju inte som om jag ligger på latsidan för den sakens skull, även om det är ganska skönt att veta ibland.

Galet vad långt det blev nu. Hade typ tänkt skriva två rader om att tiden går fort och det är lätt att hamna i gamla vanor… Men kort blev det inte. Så avrundar nu innan ni läsare (om ni finns) dör av tristess. Om ni ens kom så här långt. Tihi.

DSC_0180

2 januari. Torkar tårar utan handskar

Så har även jag sett ”Torka aldrig tårar utan handskar” och somnar därmed i en vattensäng. Torkade tårarna utan handskar och förbrukade ett paket näsdukar. Att en tv-serie kan vara så fruktansvärt bra och göra så fruktansvärt ont.  Om det finns någon som fortfarande inte sett serien så finns den på youtube. Den är verkligen värd att se på. Har nu så ont i magen så vet inte hur jag ska kunna somna, kommer väl somna av ren utmattning. Det var RENT gånger 100 och ja kan fortfarande inte andas normalt. Se den!

Måste dock försöka sova nu. Godnatt!

2 januari. Elephanta Island

Hittade lite bilder från Elephanta Island, en timmes båtfärd plus tuffande i tåg från Bombay.
Det fanns inga elefanter, besvikelse fast det visste vi om. Däremot fanns det gott om coola hinduiska gudar i sten och apor som lunkade runt, åt majs och gjorde barnförbjudna grejer mitt framför alla turister…

Jag hittade denna sköna bild. År 2012 bästa kanske?
DSC_0492
hahahaha!
DSC_0508
Vi köpte majs och blev förföljda av spinkiga getter som tyckte att de fick äta upp vår mat. DSC_0488
Sofia hittade en spegel… ti hi DSC_0375 DSC_0311
Indierna fick betala 1 krona för att gå in på området. Vi utlänningar fick betala 30 kronor…

DSC_0308
Snygging.
DSC_0455
Hjärtträd såg man lite överallt i Indien. Mysigt.

saknad.