Jag har sett för många oth-avsnitt idag och jag har blivit för lycklig när Chris Keller kommit tillbaka till Tree Hill. Jag saknar Jenny och har mass-smsat med henne eftersom hon förstår vad jag menar. Nu har jag gjort Tyler Hilton till bakgrundsbild på datorn och fyllt mina spotify-offllinelistor med hans ljuva raspiga röst och gitarrspel. Varje gång han syns i rutan får jag världens crush! Trots att han spelar världens drygaste är han samtidigt den charmigaste killen tv-serievärlden skådat. Och jag känner mig så där lagom töntig men han kommer alltid förbli min största kändiscrush. PAX!
Kategoriarkiv: Musikdrömmar
4 April. Nå’n som fattar vad man känner fast man talar utan ord
Finlands bidrag i årets eurovision består av en skönsjungande finlandssvenska. Jag ryser. Den kanske inte leder till final i Helsingfors 2013 men från mig får den just nu en tolvpoängare.
Sätt dig ner, vi håller din hand
Berätta vem du är, vi finns för varann
Alla minnen vore inget utan dig
28 Februari. Jag är ett vårbarn som älskar våren
När det är så fint väder ute blir jag liksom Maja poetisk. Jag vill skriva dikter om hur gott det doftar, om hur solen värmer mina strumbyxeben och bländar mig där jag går. Jag vill skriva om hur fin Vättern är när jag ser den från min kulle och jag förbannar bänkarna som redan klockan ett ligger gömd i skugga. Men jag är ingen poet så därför ber jag er lyssna på låten som kommer upp varje år på bloggen i dessa tider. Det är ju inte så konstigt, den är så som jag känner mig så fort solen börjar titta fram och tinar upp mig. Glad, sprallig och fascinerad. Jag lyckades överleva en vinter till.
(Sen är det bara februari och risken att det blir vinter är hög men det är inget jag tänker bry mig om)
Enjoy!
6 februari. Do nothing till you hear from me
Loggar in på spotify och ser att Robbie Williams Swing when you’re winning-skiva rekommenderas för mig. Så nu lyssnar jag på den, tänker på min kusseduss som befinner sig i Frankrike och de fina dikterna vi skrev om Robbie (sluta va så jobbi´) när vi var 12. Det finns nog ingen skiva jag förknippar så mycket trygghet med, den är verkligen hemma för mig. När jag åker hem på sportlov nästa vecka ska jag se på konserten från Albert Royal Hall. Den går även att ses här. Åh vad jag önskar att jag satt i den där publiken. Han är la för fin den där Robbie. Kolla ba” på honom!
18 Januari. Sibelius
Ligger i min säng, hostar och lider för att jag är sjuk. Tänker på att människor är fina som dricker te med mig och bjuder på glass som är gött när det konstant kliar och river i halsen. Sen äter jag nalle-choklad som jag fick av Sofia, sweet.
Nåja. Här i min säng är det gött. Igår när vi såg Simon och ekarna var det helt fantastisk musik som jag nu har letat upp. Den är så snygg att nackhåren reser sig och det bosätter sig en klump i min mage. Dagen då jag spelar så där, då snackar vi. Från 3,30 eller strax innan 4,25 med oktavhoppen, stället som gjorde mig helt tårögd i filmen. Dör. Alltså sinnessjukt snyggt!
Hans teknik är sinnesjuk. Usch mår nästan dåligt av se honom. Men lyssna kan man göra.. Eller förresten lyssna på spotify ist, ännu bättre version. Åh!
15 November. Swallowed in the sea
Nya lakan, tvättat två tvättar, tömt garderoben, haft en lektion, lyssnat sönder på coldplay, blablabla.
Hej här är man effektiv förmiddag.
Nu ska jag springa iväg för lite tiofika och kör. sounds good.
25 oktober. God only knows
Jag sitter i datasalen och lyssnar på musik. Tanken är att jag ska göra min Sibeliusläxa men jag har fått några andra planer. Denna låt är inblandad eftersom den är typ sjukt asbra.
29 september. Whitacre
Jag fattar inte hur man kan skriva sådan här körmusik? Jag tappar hakan, ryser och får lite kramp i magen varje gång jag tar och lyssnar på Whitacres verk.
Jag borde sova. sova. sova. Men kan inte sluta lyssna!!
Det får mig även att sakna det här, gamla goa tider då vi var i Italien med kammarkören. Puss på er!
17 september. Amen tjaaaaa!
Idag när man sitter på sitt rum i Jönköping känns det overkligt att man igår var i Stockholm. Att favoritbandet stod på scenen och att jag tillsammans med några favoriter fick sjunga mina favoritlåtar. Vilken kväll det var. Vilken show. Magiskt. Att tillsammans med 15000 yla med till Calleth you. Detta var sjätte gången jag såg dom och varje gång har varit sinnessjuk. Fast denna gång var nog bäst.
Aw! Tack!
Taggade tjejer går över Djurgårsbron mot Gröna Lund.
Skynket åkte ner…
Och där var dom.
Och Learis och Jepsons bas/gitarr-poser var magnifika.
Och klädbytena var många.
Eeeeh.
Efter att vi sjungit Calleth you i en evighet var det dags för tacket. De fina grabbarna!
Inte konstigt att jag var krigsmålad efteråt, jag kunde bara inte låta bli att tjuta till Calleth you. Så fin. Så mäktig. Ryser av bara tanken.
17 september. And that’s how it is
Jag provar på lite mobilblogg. Är nu i bilen påväg hem från Stockholm och ett gråtkalas på gröna lund. Så fett!
Bilder kommer när det finns tid. Dax för carmina burana resten av helgen! <3 lite iphonebilder så länge
