Idag saknar jag alla så det gör ont i magen. Önskar att alla kunde våldgästa mig, nu på direkten. Kramkalas är vad jag vill ha!
Kategoriarkiv: Här kan man va.
28 maj. Tålamådet
Fick feeling, började arra lite, blev arg, slutade arra.
Om någon har ett litet midi keyboard till övers eller ett tangentbord utan ett fastnande mellanslag så tackar jag gärna ja.
Smile
28 maj. Långsam dag
Jag borde packa upp men det är så gött att bara ligga på golvet och läsa årsbok. Ett myrsteg i taget.
27 maj. I väntan på psykbryt
Hemma.
Trött, utmattad. Jag har inte sovit bra på en hel vecka. Känslolös. Fattar ingenting.
Förutom att musiklinjen är bäst och att denna helgen har varit så himla bra. Jag är så glad att jag stannade på skolan och tog ett långsamt farväl av allt. Tittade på eurovision i bh och drack skumpa och fick krama alla extra många gånger. Lipade lite då och då, möblerade om, hade sleepover-party, åt pizza på filt och löste upp susackord. Jag fattar inte riktigt att det är över här, det känns som om man borde återvända på måndag igen typ, inte att rummet är tömt och nyckeln lämnad. Att nästa gång jag återvänder är det vinter och skolan är fylld med nya elever. Jag kommer inte bo på herr och massa människor kommer saknas.
Så därför vill jag igen tacka alla. För jag har haft världsbästa året! NI ÄR BÄST!
Snodde bild från Tobi!
25 maj. Du får lyfta du får bära, jag kan bara allting lämna
Sommarlov. Nu sitter jag i fönstret och tittar ut över Jönköping. Vill gråta en skvätt men det kommer inga tårar. Vinkar av lite folk och önskar att man inte behövde flytta ut, att man istället får återvända när man vill under hela sommaren. Jag åker hem på söndag morgon. Flyttar hem. Tills dess ska jag mysa sönder med de som är kvar. Älskade Svf. Fy vilket bra ställe. Vilket fantastiskt år! Tack!
22 maj. Våårfest
What a day! Skivinspelning hela dan och sen vårfest som slutade med svettigaste discot. Nu lite mysigt herrhäng med mina goa vänner. Vill liksom inte sova.
Studeranderådet handlar korv till vårfesten! Gött jobbat! Wii
21 maj. klyshigt om hur bra folkis är
Det är så dystert. Mitt bland solkåta ungdomar och glada skivinspelningar töms rummen och vi skriver små söta peppande ord i varandras årsböcker. Man går runt och är så himla glad, kramas, gosas och man vill verkligen ta vara på varenda sekund. Sen hamnar man helt plötsligt ensam på sitt tomma rum och vill gråta en liten skvätt eftersom man är så trött och verkligen vill sova samtidigt som man inte vill missa en enda sekund av det som är kvar. Sen händer så mycket grejer och man är inte redo för att säga hejdå. Hejdå till människorna, hejdå till utsikten, hejdå till rummet. Det som varit vardagen sen augusti kommer inte bli vardag förrän i december. Allt är en enda karusell och jag försöker njuta varenda sekund när vi grillar smaschmallows över värmeljus eller äter kolapaj på klippan eller när man blir våldgästad på rummet. Klyshigt inlägg, jag vet, men jag tycker så himla mycket om att vara här och det känns faktiskt lite jobbigt att det redan är slut. Sommarlov känns så onödigt.
och för att vara ännu bittrare så fastnar mitt mellanslag HELA tiden. kul.
17 maj. Running awaay
En av kvällens presenter var att få framkalla foton till fotoalbum. Så här sitter jag nu och kollar igenom bilder från 2011 och får lite magknip. Det har hänt så himla mycket det senaste året och när man tittar på bilderna känns gymnasietiden så himla avlägset..
17 maj. Asacklitt
Mamma har köpt en luftmadrass som jag dog lite av när jag såg märket… SAKNAR Turkiettjejerna väldans mycket.
Asaklitt döööh
Nu är jag annars i väderstad. Har flyttat hem massa saker och det är katastrof i mitt rum. Inte så himla kul. Men snart är det kalas för mig så det blir gutt! Wie
17 maj. The Vow.
Igår var vi på bio och såg ”Älska mig igen”. En typisk amerikansk romantiskt drama där tjejen tappar minnet och hennes man måste få henne att älska honom igen. Den var helt okej men det bästa var att den utspelade sig i Chicago. När filmen började var det en tjej som asgarvade och alla suckade åt henne, tänkte att vilken jobbig publik.. men sen kom första scenen och de gick ut ur samma konserthus där vi hade letat musikalbiljetter, för att sedan vandra lite under loppen och stora bilder på alla skyskraporna och det var vi som blev den jobbiga publiken. Man fattar inte riktigt att vi var där för några veckor sen! Det var så häftigt. Jag kommer vilja se den filmen igen av bara den anledningen, Chicago var så himla nära! Channing Tatum stod under bönan och hallåå där stod jag för några veckor sen. På samma mark.
Ja, det var GRYMT!
Nu ska jag gå till Emelie och Sofia för att äta frulle. Have a nice day! Framförallt norrmännen då!
